Faddrar och gudföräldrar – vad de gör och hur du frågar

Fadder eller gudförälder?

I praktiken används orden om samma person, men de betyder inte riktigt samma sak. Fadder är den kyrkliga rollen: någon som är med vid dopet och som lovar att stötta barnet i tron. Gudförälder är den vardagliga, sociala rollen — den vuxna som finns där extra mycket genom livet, oavsett tro.

Många familjer utser samma personer till båda. Andra har faddrar i kyrkan och dessutom en gudmor eller gudfar utan kyrklig koppling. Båda varianterna går bra.

Hur många måste man ha?

Svenska kyrkan kräver minst en fadder som själv är döpt. Fler än så finns ingen övre gräns för. Två är vanligast, tre eller fyra är inte ovanligt, och vissa familjer har sex.

Ett tips: fundera på hur det ser ut om tjugo år, inte hur det ser ut i kyrkan. Fyra faddrar betyder fyra vuxna som ska komma ihåg födelsedagar. Två som verkligen gör det är mer värt än fyra som inte gör det.

Vad lovar en fadder?

Vid ett kyrkligt dop svarar faddrarna tillsammans med föräldrarna på prästens frågor, och lovar att hjälpa barnet att växa i den kristna tron. Det juridiska innehållet är noll — en fadder blir inte förmyndare och får inte vårdnaden om något händer föräldrarna. Vill ni reglera det behöver ni skriva ett testamente eller en vårdnadsviljeförklaring separat.

Det verkliga innehållet är socialt: att komma på födelsedagar, att höra av sig, att vara en vuxen som barnet kan prata med när det inte går att prata hemma.

Vem kan bli fadder?

• Minst en fadder ska vara döpt, i Svenska kyrkan eller i ett annat kristet samfund.
• Övriga faddrar behöver inte vara döpta, och inte vara medlemmar i kyrkan.
• Det finns ingen åldersgräns i regelverket, men församlingar vill oftast att faddern är gammal nog att förstå vad hon lovar. Ett äldre syskon kan vara fadder tillsammans med en vuxen.
• Faddern behöver inte vara på plats vid dopet, men det är förstås poängen med att fråga.

Vid en borgerlig namngivning finns inga regler alls. Där kan ni utse precis vem ni vill, och kalla rollen vad ni vill.

Hur frågar man?

Fråga tidigt, fråga personligen och fråga så att det går att säga nej. Två månader före dopet är lagom — då hinner den du frågar planera resan och köpa något om hon vill.

Säg varför du frågar just den personen. ”Vi vill att du ska vara Elsas gudmor, för du är den jag själv ringer när det är svårt” är en helt annan fråga än ”vill du vara fadder?”. Och säg vad du menar att rollen innebär hos er, eftersom folk föreställer sig olika saker.

Om du vill göra det till ett litet ögonblick fungerar ett kort, ett brev eller en liten sak med barnets namn på. Men det viktiga är samtalet, inte förpackningen.

Om någon säger nej

Det händer, och det handlar nästan aldrig om barnet. Någon känner sig obekväm med det kyrkliga löftet, någon bor för långt bort, någon vet att hon inte kommer att orka. Ta det utan att förhandla — och fråga gärna om hon vill vara med på annat sätt, till exempel läsa en text vid ceremonin.

Ska faddrarna stå på inbjudan?

Gärna. Gästerna är nyfikna, och det gör rollen tydlig för alla som kommer. Det räcker med en rad: ”Faddrar: Sara Lind och Johan Berg”. I en digital inbjudan lägger du den raden i beskrivningen.